Okt 2 2013

Arbetsdagboken går i graven

Nu har jag inte skrivit här på sidan på över ett år och det om något är väl ett tydligt tecken på att jag ska lägga denna lilla hobby på hyllan för gott.

Som många av er vet så har det hänt en hel del i mitt liv den sista tiden men då den här sidan mest har berört mitt arbetsliv så kommer även den här sista uppdateringen göra det. Inte för att på något vis förringa det som hänt i mitt liv på landbacken  men just för att det är privat och jag gärna skiljer på arbete och privatliv.

Under det år som har gått har jag bytt ut långa påmönstringsresor till Louisiana/Texas mot lika långa påmönstringsresor till Skottland och nu senast Norge.

Var det värt det?

Det finns inget enkelt svar på den frågan men ombytlighet förnöjer som det heter.

Jag trodde väl i min enfald att genom att börja jobba i Europa så skulle min restid till jobbet förkortas avsevärt, men så var inte fallet. Lika lång restid, sämre väder och mindre betalt. Det kan låta som att det var ett dumt val att byta kontinent men det förde med sig en hel del bra också som att jobba ihop med bra folk (känner någon sig träffad så var det förmodligen meningen), slippa jobba ihop med korkade människor (samma som innan gäller fortfarande)  och kortare arbetspass.

Jag är nu inne på min tredje Blue båt sedan den där Augustimorgonen för ett år sedan då jag blev hämtad i mob-båt i Harreid för att vara med på Blue Prospers provtur. I Juni i år fick vi beskedet om utflaggning, men att ingen skulle behöva bli uppsagd.

Dom höll sitt löfte och jag blev förflyttad till Blue Fighter. Ett par dagar in på mitt första pass på Fighter får jag en förvarning om att även den kommer flaggas ut. Jag tar upp detta med skepparen och får till svar att jag ska sluta sprida falska rykten, fyra dagar senare är även utflaggningen av Fighter ett faktum.

När jag skriver detta sitter jag i kontrollrummet på Blue Guardian och väntar på att kontraktet med Maersk ska löpa ut, vilket det också gör om en vecka, och då får vi se vart det bär hän för denna sjömannen.

No roses grow….