Okt 2 2013

Arbetsdagboken går i graven

Nu har jag inte skrivit här på sidan på över ett år och det om något är väl ett tydligt tecken på att jag ska lägga denna lilla hobby på hyllan för gott.

Som många av er vet så har det hänt en hel del i mitt liv den sista tiden men då den här sidan mest har berört mitt arbetsliv så kommer även den här sista uppdateringen göra det. Inte för att på något vis förringa det som hänt i mitt liv på landbacken  men just för att det är privat och jag gärna skiljer på arbete och privatliv.

Under det år som har gått har jag bytt ut långa påmönstringsresor till Louisiana/Texas mot lika långa påmönstringsresor till Skottland och nu senast Norge.

Var det värt det?

Det finns inget enkelt svar på den frågan men ombytlighet förnöjer som det heter.

Jag trodde väl i min enfald att genom att börja jobba i Europa så skulle min restid till jobbet förkortas avsevärt, men så var inte fallet. Lika lång restid, sämre väder och mindre betalt. Det kan låta som att det var ett dumt val att byta kontinent men det förde med sig en hel del bra också som att jobba ihop med bra folk (känner någon sig träffad så var det förmodligen meningen), slippa jobba ihop med korkade människor (samma som innan gäller fortfarande)  och kortare arbetspass.

Jag är nu inne på min tredje Blue båt sedan den där Augustimorgonen för ett år sedan då jag blev hämtad i mob-båt i Harreid för att vara med på Blue Prospers provtur. I Juni i år fick vi beskedet om utflaggning, men att ingen skulle behöva bli uppsagd.

Dom höll sitt löfte och jag blev förflyttad till Blue Fighter. Ett par dagar in på mitt första pass på Fighter får jag en förvarning om att även den kommer flaggas ut. Jag tar upp detta med skepparen och får till svar att jag ska sluta sprida falska rykten, fyra dagar senare är även utflaggningen av Fighter ett faktum.

När jag skriver detta sitter jag i kontrollrummet på Blue Guardian och väntar på att kontraktet med Maersk ska löpa ut, vilket det också gör om en vecka, och då får vi se vart det bär hän för denna sjömannen.

No roses grow….


Jul 4 2012

Sverige attackerar Vitryssland

Här är ett roligt exempel på hur man i dagens informationssamhälle lätt får ut ett budskap i media och hur man väcker en debatt om  ganska sval fråga. Efter att ha tittat på bilderna kan man ganska enkelt konstatera att ingen av dom är tagna ”in action” förutom kanske bilden på flygplansvingen , så jag betvivlar att några teddybörnar någonsin släptes över Minsk. Det spelar dock inte så stor roll i det här fallet eftersom en debatt redan har väckts och det var ju målet med kampanjen skulle jag kunna tänka mig.

Swedes launch teddy bear assault on Belarus – The Local.

Svensk reklambyrå attackerar vitryssland - Prylfeber

Målet är att människor i det här landet skrattar åt diktatorn – Aftonbladet

kuona baadaye


Jun 23 2012

8-timmars kriget

Ombord på Odyssey igen, resan hit gick bra men med ett par mindre irritations-moment.

Jag hade till min förvåning blivit bokad i Economy extra hela vägen från Ronneby till Houston, vilket i sig var en ganska trevlig överaskning men från Ronneby till Stockholm finns ingen Economy extra och över atlanten så fungerade inte min tv-skärm och inte heller läslampan, så där satt jag i 8 timmar och tittade på myrornas krig.

Från Chicago till Houston så var det väl lite samma sak som från Ronneby till Stockholm.

Väl framme så träffade jag på dom andra besättningsmedlemmarna och vi gick och käkade och drack ett par pilsner, en ganska normal men trevlig ankomst till hotellet.

Jag gick och la mig ganska tidigt och det var jag glad för kl 02.30 när brandlarmet började tjuta. Jag slet på mig ett par jeans och en hood och tog mig ut till receptionen som tro det eller ej var obemannad, jag och ett helt gäng upprörda hotellgäster stod där och väntade i säkert en halv-timme innan någon från hotellet kom och berättade att det var ett falsklarm och att vi kunde gå tillbaka till våra rum.

Tyvärr visste dom tydligen inte hur man fick av larmet för det fortsatte larma till strax innan 04.00 och därefter kom och gick det fram till jag skulle upp vid 06.30.

Helikopterfärden gick som planerat och nu börjar jag komma in i den normala lunken här ombord så nu får jag sluta skriva både för att det inte finns något intressant att berätta och för att jag nu ska upp och käka frukost.

tot ziens


Maj 1 2012

Fel plats vid fel tidpunkt.

Nu är det några dagar sedan jag skrev sist och det är inte pga att det inte har hänt saker här ute utan endast för att jag inte har haft någon vidare lust.

Sedan sist har vi haft två stycken medicinska evakueringar.

Darrell (vår Party Chief) svimmade på bryggan under ett pågående möte och fick hämtas med helikopter. Det verkar inte vara någon direkt fara med honom nu men han kommer nog få vara kvar i land för säkerhets skull.

Igår startade seismikerna upp sin stora kompressor eftersom dom två små inte räckte till, oturligt nog höll Grady precis på med några justeringar när en kylvattenslang brast och han fick ca en halv kubikmeter hetvatten över sig.

Tur i oturen är att vi båda gångerna har legat endast en timmes flygning ut från New Orleans och att  vädret har varit bra.

Nu är vi ur produktion i väntan på att Chevron ska skicka över en inspektör för att leda en utreding om den brustna slangen.

Na razie


Apr 20 2012

Häslofascism ombord på Ocean Odyssey

En till två gånger per pass här ombord så håller våran medic små utbildningar i allt från smittsamma sjukdommar till vikten av att hålla vikten.

Så idag stod där en lapp uppsatt om hälsoutbildning med titeln Walk of life och jag trodde i min enfald att jag skulle behöva genomlida en halvtimmes föreläsning om att det är nyttigt att röra på sig, men icke!

Det visade sig att trots att alla här ombord är myndiga (även med amerikanska mått mätt) så kan vi tydligen inte själva bestämma om hur, när eller om vi vill motionera utan nu ska vi alla gå omkring med en pedometer på oss hela dagarna och sedan raportera in hur många steg vi har gått.

Frågan jag ställer mig är om Western Geco verkligen är så intresserade av att vi blir hälsosamma eller om det bara är en ursäkt för att se om vi arbetar för lönen ;)

Jag anser att man som arbetsgivare på sådana här arbetsplatser har rätt att ställa vissa krav på hälsa och vikt hos sina anställda eftersom det handlar om säkerhet men ställ då dom kraven, så kan var man ansvara för att han uppfyller dom.

Det var allt för denna gången.

makikita mo mamaya