Internex.se

Nu är det några dagar sedan jag skrev sist och det är inte pga att det inte har hänt saker här ute utan endast för att jag inte har haft någon vidare lust.

Sedan sist har vi haft två stycken medicinska evakueringar.

Darrell (vår Party Chief) svimmade på bryggan under ett pågående möte och fick hämtas med helikopter. Det verkar inte vara någon direkt fara med honom nu men han kommer nog få vara kvar i land för säkerhets skull.

Igår startade seismikerna upp sin stora kompressor eftersom dom två små inte räckte till, oturligt nog höll Grady precis på med några justeringar när en kylvattenslang brast och han fick ca en halv kubikmeter hetvatten över sig.

Tur i oturen är att vi båda gångerna har legat endast en timmes flygning ut från New Orleans och att  vädret har varit bra.

Nu är vi ur produktion i väntan på att Chevron ska skicka över en inspektör för att leda en utreding om den brustna slangen.

Na razie

En till två gånger per pass här ombord så håller våran medic små utbildningar i allt från smittsamma sjukdommar till vikten av att hålla vikten.

Så idag stod där en lapp uppsatt om hälsoutbildning med titeln Walk of life och jag trodde i min enfald att jag skulle behöva genomlida en halvtimmes föreläsning om att det är nyttigt att röra på sig, men icke!

Det visade sig att trots att alla här ombord är myndiga (även med amerikanska mått mätt) så kan vi tydligen inte själva bestämma om hur, när eller om vi vill motionera utan nu ska vi alla gå omkring med en pedometer på oss hela dagarna och sedan raportera in hur många steg vi har gått.

Frågan jag ställer mig är om Western Geco verkligen är så intresserade av att vi blir hälsosamma eller om det bara är en ursäkt för att se om vi arbetar för lönen

Jag anser att man som arbetsgivare på sådana här arbetsplatser har rätt att ställa vissa krav på hälsa och vikt hos sina anställda eftersom det handlar om säkerhet men ställ då dom kraven, så kan var man ansvara för att han uppfyller dom.

Det var allt för denna gången.

makikita mo mamaya

Vi har nu klarat av det första våffelmötet ombord, utan ett fungerande våffeljärn fick det bli pankakor istället

För er som inte vet så har vi i besättningen varje söndag ett möte på bryggan där vi äter våfflor och går igenom aktuella frågor, ett lite anorlunda sätt att försöka skapa en gemenskap antar jag. I vilket fall som helst så är det ett bra sätt att hålla reda på tiden, nu har vi haft ett våffelmöte alltså är det bara fyra möten kvar innan avmönstring.

På mötet igår fick vi reda på att jag och 2:e maskinisten ska få varsin laptop i våra hytter, det var efterlängtat.

Förra veckan hittade jag dessutom det här i en artikel:

och eftersom vi är på jakt efter ett köksbord så såg jag det som ett tecken

Har inte hittat något pris på det men mistänker att det är oförskämt dyrt och dessutom är det ju lite opraktiskt med glasbord.

Men en riktigt cool design i alla fall.

Auf Wiedersehen

Jepp, så var man tillbaka ombord igen utan några större missöden under transporten över den stora pölen som skiljer U.S.A från den civiliserade världen.

Inget direkt nytt här ombord: fint väder, dålig mat, bra arbetskamrater, dåliga arbetskamrater, en del nya ansikten och alldeles för lite sömn.

Förhoppningsvis så rullar allt på som det ska till den 12:e då vi troligtvis ska in på varv i Texas City. Det har ju varit snack om varvsuppehåll nästan sedan jag började här för lite över ett år sedan så vi får helt enkelt vänta och se om det blir något den här gången.

Fick lite klagomål när jag var hemma om att jag inte hade uppdaterat så ofta sist jag var ombord så det får jag väl försöka göra något åt.

Fair Winds!

Det har inte blivit speciellt många uppdateringar det här passet, jag har helt enkelt inte haft någon lust och dessutom har jag inte haft något speciellt att skriva om.

Nu är det i alla fall snart dags att åka hemåt och som vanligt är det något som strular.

Vi har bytt resebolag och det har ju gått så där kan man säga,  först fick jag ett förslag om att resa via London och skulle då ha strax under en timme på mig att ta mig från utrikes till inrikes och genom säkerhetskontrollen när jag väl kom till Arlanda, ingen omöjlighet om flyget är i tid men det där med att hålla tidtabellen är ju knappast British Airways starka sida.

Jag bad snällt om att få flyga via Frankfurt istället eftersom jag då skulle landa 12.40 på Arlanda och det då inte skulle bli några problem att hinna med 15.10-flyget till Ronneby, detta var ca 2 veckor sedan.

Idag fick jag min biljett och dom hade mycket riktigt bokat in mig via Frankfurt och med 15.10 flyget till Ronneby, smidigt tänkte jag och gick in på viewtrip.com för att skriva ut mina resedokument. Där står det dock att jag är inbokad på 18.05-flyget till Ronneby, konstigt tänkte jag och bestämde mig för att kolla upp bokningen på sas.se för dom måste ju ha koll på vilket flyg jag är inbokad på.

När jag efter mycket strul lyckas få upp sidan för att söka på min bokning så meddelas jag att någon passagerare med det bokningsnumret eller namnet inte finns i deras listor.

Så nu vet jag varken vilken tid jag kommer hem eller om jag kommer hem och detta ca 1 1/2 dygn innan jag ska mönstra av. Allt för att någon ekonom på något kontor i något land har bestämt att det nog blir billigare om dom byter resebolag.

Jag kan dessutom tillägga att mina resor brukar ligga på ca 6000 NOK (ca 7000 SEK) och denna resan som kanske inte ens existerar har dom betalt 1100£ (nästan 12000 SEK) för.

Gnäll, gnäll, gnäll…känner att jag jagar upp mig själv när jag sitter här och skriver. Det kunde ju faktiskt varit värre, 2:e styrman här ombord får ingen avlösning så han har det ju garanterat värre.

Förhoppningsvis så blir detta det sista inlägget det här passet.

”Må fridens liljor kanta eder väg, må era kameler aldrig sakna vatten, må er avkomma bli talrik som öknens sand.”